En framkallningsmetod som uppfanns av William Fox Talbot på 1830-talet, grunden var vanligt bordssalt. Bilderna får rödbruna till brunvioletta toner med matt yta. Saltpapperskopior kallas ibland för kalotypier, kalotypi är egentligen en senare utveckling av William H. Fox Talbot’s framkallningsprocess.

Metoden gick ut på att ett papper preparerades med saltlösning gjort på vanligt bordssalt. Sedan penslades ena sidan med silvernitratlösning, det skapar en härdig yta av silverklorid som är ljuskänslig. Pappret mörknar när det utsätts för ljus och när bilden framträder tillräckligt tydligt stoppas processen med en stark saltlösning. Efter hand användes natriumtiosulfat som var bättre på att hålla färgerna stabila.

Det är svårt att framkalla på saltpappret , kemikalierna är känsliga och instabila så det är lätt att misslyckas.

Silvernitrat giftigt så det gäller att vara försiktig, det reagerar lätt med smuts, damm eller rost ur vattenledningarna och då blir bilderna fläckiga och prickiga, därför behövs destillerat vatten till lösningarna. Järn förstör processen. Det är också viktigt att vattnet håller rätt temperatur för att inte påverka processen.

Jag inser att en måste läsa på om hela processen innan en försöker sig på detta. Moderna papper innehåller en massa kemikalier som i sin tur påverkar kemikalierna i framkallningen.

Källor:
Patrik Sandström: Saltpapper [WWW 2020-04-04]
Wikipedia: Henry Fox Talbot [WWW 2020-04-04]
Wikipedia: Salt print [WWW 2020-04-04]

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.